Etiketter

onsdag 14 maj 2014

Novell

Berätttelsen om Saras stora hemlighet 
Amina 8b


Det var en gång en flicka vid namnet Sara. Hon var inte vilken flicka som helst, hon hade en hemliget, en stor hemlighet. Sara var en vampyr, en farlig en. Om hon fick för sig att kyssa en kille skulle det slutat med att hon hade dödat honom. Så Sara lovade sig själv att aldrig bli kär och hålla sig borta från pojkar. En dag när Sara vaknade så bad hennes mor henne att vandra in till skogen och plocka lite kantareller till kvällens middag. Sara sa att hon skulle bege sig så fort hon fått lite mat i magen. När Sara hade ätit så tog hon på sig sina kängor och vandrade ut. Hon följde stigen in till skogen. Solen sken och det var varmt och skönt ute. Hon började plocka kantareller och allt gick fantastiskt bra. 

Sara hade plockat i flera timmar märkte hon, så det var dags att bege sig hemåt. På hemvägen såg hon en mörk skugga ganska långt bort, så hon bestämde sig att gå fram och se vad det var. Sara närmde sig, det var en kille. Han hade mörkt brunt hår, gröna ögon och fina stora läppar. Sara stod stilla och kollade på honom.
  • Detta är kärlek från första ögonkastet, tänkte hon.
Sara stod och stirrade på honom. Hon kunde inte sluta. Han blinkade åt henne och sprang sedan iväg. Sara stod kvar i chocktillstånd. Hon var kär. 

Sara kom hem. Hon åt kvällsmaten och gick sedan in till hennes rum. Sara la sig på sängen och det ända hon kunde tänka på var killen. Hon bestämde sig att gå  till skogen på morgondagen, bara för att få träffa den mystiska killen igen. Men samtidigt kände Sara att det var fel eftersom hon inte får lov att bli kär. Det kunde bara inte hända. Klockan var mycket så Sara skulle gå och lägga sig. Hon såg fram emot morgondagen.

Det var morgon och klockan var 7. Sara var pigg som en tupp. Hon såg fram emot dagen eftersom hon skulle till skogen och träffa den där mystiska killen igen. Hon åt frukost Det var en macka med lite blod på. Sedan tog hon på sig jackan och sprang ut med ett leende på läpparna. 

Hon gick in i skogen och började gå rundor. Hon ville verkligen träffa på den där killen. Han var perfekt. Det hade gått en timme och Sara hade fortfarande inte stött på den mystiska killen. Hon började förlora hopp, så hon bestämde sig att gå hemåt. Påvägen hem såg hon den där mörka skuggan en bit bort. Sara sprang i full fart fram till den mörka skuggan. Hon närmde sig och ser att det är den där killen som hon såg igår. 
  • Hej, jag heter Sara. Vad heter du?
  • Hejsan jag heter William.
  • Jaha, bor du här eller?
  • Ja det gör jag, sa William.
  • Kul, det gör jag med. Kan vi inte hitta på något kul tillsammans? sa Sara.
  • Jo det är klart vi kan, vi möts på detta stället imorgon klockan två.

Sara sa okej och vände ryggen åt William. Hon var så lycklig. Hon skulle träffa killen från hennes drömmar imorgon klockan två. Men en sak Sara hade glömt bort var att hon hade en mörk hemlighet, hon var ju vampyr. Sara satt och funderade på om hon verkligen skulle gå och träffa William. 
  • Är det en bra ide? tänkte hon.
  • Ja jag går dit ändå. Jag måste.

Det blev morgon och Sara var nervös. Hon tänkte att hon behövde sminka sig och ha på sig fin kläder. Hon skulle ju träffa William, killen hon gillade. Sara sminkade sig och tog på sig sina finkläder, en röd kjol och en vit tröja med spets. Hon trallade ner för trapporna med ett leende på läpparna. Mamma hade gjort pannkakor, mums tänkte Sara. Nu hade hon ätit klart, så hon reste sig upp och la tallriken i diskbänken. Sedan gick hon ut i hallen för att ta på sig ytterkläderna.  Då kom mamma och frågade henne vart hon skulle. Sara vågade inte vara ärlig mot mamma så hon sa att hon skulle ut och träffa sin vän Astrid. Mamma sa okej. Sedan öppnade Sara ytterdörren och sprang ut. Sara gick och gick, äntligen var hon framme i skogen. Klockan var kvart i två och hon var väldigt nära platsen de skulle träffas. När hon kom fram dit såg hon att William redan hade kommit.

  • Hej William, kul att se dig.
  • Hej Sara, det är jätte kul att se dig också. 
  • Vad ska vi göra?
  • Ja vi kan ju gå en runda och lära känna varandra, sen kan vi gå och äta glass?
  • Ja det låter ju bra.

Sara och William hade det roligt. De gick runt i två timmar för att lära känna varandra bra. Sedan gick de och åt glass, precis som William sa att de skulle. Så fortsatte de i två månader. Sara och William träffades varje dag och hittade på en del skoj. De badade, åkte till torget, köpte glass, åkte till ett tivoli, åt på resturang och ja allt möjligt gjorde de tillsammans. Sara var så kär i William och William var kär i henne också. Men hon hade fortfarande inte berättat sin hemlighet för honom. Hon visste att hon var tvungen till det men Sara kände sig inte redo än. Men inom en kort framtid så skulle hon berätta det för honom.

Det var en solig morgon. Sara hade precis vaknat. Hon skulle träffa William idag.  Klockan var tio. Hon och William ska träffas klockan ett. De skulle åka till stadens kändaste äventyrsbad. Sara reste sig upp och började med att packa väskan med badkläder. Sedan tog hon på sig kläder, sminkade sig och gick ner för att äta frukost. Idag var det blod till frukost. Klockan hann redan bli halv ett så hon tog på sig skorna och gick ut. De skulle träffas vid klippan, så hon gick dit. William var där, han gick fram till Sara och kramade henne. Sedan hände det ofattbara. William försökte kyssa Sara, men hon backade så snabbt hon kunde. William frågade henne
  • Varför backar du Sara?
  • Nej detta funkar inte, förlåt William.
Hon sprang iväg gråtandes, Sara sprang hela vägen hem. När hon kom hem sprang hon upp till sitt rum och kastade sig på sängen. Hon grät så mycket.
  • Jag har förstört allt, jag kan inte vara med killen jag älskar. Jag hatar mitt liv.

Sara reste sig upp, gick ner för trappan och tog på sig ytterkläderna. Hon ska hem till William för att berätta sanningen om henne. Hon var framme. Sara skakade av nervositet. Hon knackade på dörren. Hon såg en skugga närma sig dörren. Det var William. Han öppnade dörren och frågade henne vad hon gjorde här. Hon sa att hon var tvungen att berätta en hemlighet för honom. De satte sig på sängen i hans rum. Sara skakade som aldrig förr. William sa till henne att lugna sig.
  • Ja berätta nu Sara, vad kan va så hemskt så du darrar av nervositet?
  • ja...ja.. jag är en..
  • Vad är du Sara? frågade William.
  • Jag är en vampyr William. Vi kan inte vara tillsammans. Ifall jag kysser dig dör du.

William hade inga ord. Han stod och stirrade på Sara. Helt plötsligt sa han.
  • Vi ska fixa detta tillsammans. Vi ska hitta ett botemedel Sara.
Sara bara log. Hon var så glad eftersom hon trodde hon skulle förlora William när hemligheten kom ut.
  • Vi börjar med att leta efter lösningar på nätet, sa William.
  • Okej vi tar varsin dator och kollar.
Det gick en timme och helt plötsligt skrek William
  • JAG HAR HITTAT BOTOMEDLET, JAG HAR HITTAT BOTOMEDLET
  • Är du allvarlig? Jag är lycklig. Vart kan vi hitta botomedlet? sa Sara fundersamt.
  • Vi måste bryta oss in på skolans laborationssal, sa William.

Sara och William satte sig på varsin cykel. De cyklade i full fart för att bryta sig in på skolan och ta botomedlet. De närmade sig skolan. Båda två var nervösa för hur det skulle gå. De tänkte postivit. Nu var de framme på skolan. Båda två ställde sig framför skolans portar.
  • Det är nu eller aldrig, sa William
  • Okej nu kör vi igång. Vad som än händer William ska du veta att jag är tacksam över allt som du har hjälpt mig med.

De klättrade upp till ett fönster som de sedan krossade. Både William och Sara kom in till skolan. De sprang i full fart fram till laborationssalen. Den dörren var svår att få upp men Sara hade en hårnål som de använde för att öppna dörren. De lyckades. Dörren öppnades. William och Sara gick in och letade efter botemedlet. Färgen skulle vara blå och på flaskan skulle det stå ” botemedel för vampyrer”. De letade överallt men kunde inte hitta botomedlet. De ville ge upp ända tills William kom på att det finns ett litet kylskåp där lärare bevarar värdefulla medel. William kunde koden till kylskåpet eftersom han var en av dom bästa eleverna i kemi. De sprang fram till kylskåpet. Koden var 3456. Kylskåpet öppnades. Där låg den blåa flaskan. Och på flaskan stod det ”Botemedel för vampyrer”. Sara tog botemedlet och kollade på det. William sa till henne att dricka det men hon vågade inte. Tillslut så gick Sara med på att hon skulle dricka det. Hon tog först en klunk, sen drack hon resten. Sara somnade direkt. Hon vaknade tio minuter senare med att William kysste henne. Hon var botad.
  • Äntligen är du botad, nu kan vi leva lyckliga resten av våra liv tillsammans.
  • Jag kan inte fatta det. Jag är botad. Nu kan vi leva tillsammans förevigt.
  • Jag älskar dig Sara.
  • Jag älskar dig med William.